Vecka 9

Jag har värsta monsterhulkningarna för mig. Låter inte klokt. Som tur är har jag lyckats dölja det på jobbet. Helt klart värsta veckan vad gäller illamående. Jag är tvärhungrig ganska exakt varannan timme men är inte sugen på någonting alls eller något mycket specifikt. Som tur var går det bra att äta det mesta när jag väl kommer igång. Dock ej godis, kakor och liknande.

Andra mötet på Mödis, vecka 9
Idag på mötet med Mari-Anne fick jag ta blodprov, väga mig (54 kg...oj), mäta mig, samt tappa ur FLERA LITER blod (kändes det som). Alla tester jag fick reda på där såg finfina ut. Hon som tog sprutan sa att 3 före mig den dagen (jag var där 11:00) hade svimmat! Jag är alltid dönervis innan men sedan går det bra (bara jag inte tittar på sprutskrället). Innan vi gick skulle Mari-Anne känna på min mage för att se om fostret var en månad till (3 istället för 2), vi var lite osäkra. Jag fick en komplimang för min oerhörda fysik...

Mari-Anne: Hmmm…då ska vi se… *knådar och trycker*
Jag: Känner du något?
Mari-Anne: Nä…eller vänta…OJ! *gör en ojvilkenjättebebis-min*
Mari-Anne: Nä hä, det var bara din kraftiga bukmuskel

Jobbigt att mitt sixpack ska förvirra vår söta Barnmorska. Ha ha! ;)