LYCKA!!!!

Idag har vi varit på vårt första ultraljud (vecka 14). Jag var såååå nervös innan och var så orolig över allt möjligt, att det skulle vara något fel eller att jag inte var gravid (!). Jag skakade verkligen av nervösitet.

Vi "ställde upp" på detta tidiga ultraljud för att de ska "öva" inför att eventuellt införa dessa tidiga ultraljud i Sverige framöver. Jag hade tur som fick reda på det eftersom jag var så orolig och verkligen ville se NU inte i början av april då det är dags för det "riktiga!" ultraljudet.

I början vågade jag ej titta på skärmen, inte förrän barnmorskan började berätta. Då tittade jag upp och såg en liten bebis...åååååh...det var helt fantastiskt. Jag började nästan att gråta. Den var världens sötaste! Liten söt näsa, mun och liten söt haka. Just nu bara 9 cm (med ben)! Den låg helt perfekt till så vi såg jättebra. Vi fick se hjärtat, hjärnan, ryggraden, armar, ben mm, vi kunde till och med se fem små fingrar. Allt såg bra ut och allt var normalt...puuuuh! Även om detta undersökning inte kan se allt så känns det mycket positivt!

Barnmorskan kallade den för "en liten linslus" eftersom den lade lagt till sig så perekt och låg så mest hela tiden, bara rörde lig litegrann då och då. Hon tittade och undersökte i 45 minuter så vi fick verkligen se massor. Hon var så otroligt ödmjuk och duktig på att berätta så hela undersökningen kändes himla bra!

Jag har nu 4 fina bilder på vår lilla älskling framför mig! Lyckan är total! Jag föll direkt och är helt pirrig av kärlek! Robban är också en pirrgubbe! :)))))) YYY

Gold fish

Minnet är inte på topp. Alls. I morse la jag en vitamintablett (som ska sväljas hel) på min grötsked och stoppade in i munnen. 1 sek senare har jag glömt detta och börjar tugga.

Jag: *spottar ut tabletten* Phfff..blä vad är det här?
Jag: *Känner efter med tungan i munnen om en tand gått sönder*
Jag: *Tittar upp i taket för att se om det lossnat en bit från takgipset*
Jag: Tänker så det knakar och ser vitaminburken….men guuud det är ju vitamintabletten
Robert: *asgarvar* Hej guldfisken!

Färga håret?

Suck...utväxten börjar bli alltför markant nu. Tänkte beställa tid hos Malin och fixa det. Men så snubblar jag över någon gravidsida där det står att man ej ska färga håret när man är gravid. Hm...Letar vidare och får olika bud. Får ta och ringa frissan och kolla. Annars blir det keps.

Detta var ju lite kul: http://www.tjuvlyssnat.se/goteborg/en-sak-ar-i-alla-fall-saker-man-blir-som-man-umgas

Ho ho där inne

Lilla människa som bor i min mage...så mysko och overkligt att tänka på . Jag har försökt att tänka att det är så och får då så mycket känslor att jag inte kan fortsätta att tänka på det. Jag tror att det kommer bli en chock när man får göra ultaljudet och att det liksom är då polettten faller ner.

Första bebisdrömmen

Efter diverse skumma drömmar kom den då...första bebisdrömmen. :)

Drömmen började med att Robert visade mig en liten liten flicka som låg på ett vitt lakan. Robert sa: "Det är vår bebis, vår lilla flicka". Jag kontrollerar att det är snoppfritt och tittar sedan på Robert och säger "Men jag minns verkligen INGENTING från förlossningen, jag har minneslucka, gud va skönt". Sedan har bebisen bajsat och jag säger till Robert "Du får byta för du har en lillasyster och kan det där". Då sticker Robert upp sin arm igenom bebisens byxben och drar ut bajsblöjan genom byxbenet, sedan lägger han den i en plastpåse som han lägger i en annan plastpåse, sedan skickar han iväg påsen genom en lucka i väggen (det går sjukt fort som snabbspolning). "Sådär" säger Robert. "Wow, ska du inte torka bort bajset som finns kvar också?" frågar jag. Robert svarar med myndig röst: "Det är steg 2 förstår du".

Det var min första bebisdröm. :)

Mat NU

Det är intressant att upptäcka att jag aldrig förr har varit hungrig. Inte på riktigt. Inte som nu. Det kommer inte ens ett varningskurr utan fullt pådrag utan den minsta förvarning. I går kl 23:99 blev jag så outhärligt sugen på tonfisk+ris+majs+annanas+rhode island sås . Denna rätt kom på ett ögonblick upp i mina tankar och det blev nästan outhärligt att bara ta en kopp honungsvatten.

Om jag skulle vräka i mig allt jag får för mig skulle jag inte göra annat än att äta. Jag försöker käka frukt (gröna äpplen är fortfarande en favvo), soppa, dricka mycket.

Chokladtips!

Min söta vän ringde för ett tag sedan.
Sussie: Kakaosmör finns på Bodyshop, det förebygger bristningar
Sussie: Jag luktade choklad hela graviditeten
Sussie: och jag fick inga bristningar..
Sussie: ..men det berodde kanske inte på smöret utan på att min mamma inte hade bristningar. Det är ärftligt.
Jag: Okej, tack för tipset. Jag köper det i morgon.

Gäller att gardera sig. Går gener att köpa också?
____________________________________

Update:
Tack för tipset Sussie. Jag vaknade precis lika kladdig som jag somnade. Denna kakaosmörröra från Bodyshop ÄR verkligen ihoprört smör och kakao. Med denna röra lär man ju SKRÄMMA bort bristningarna. Men men...jag klagar inte. Hellre en smarrig chokladbollsmage i 6 månader än tigerräder resten av livet!

Ny liten vana

5 minuter innan jag ska sova (precis när jag varit på toaletten) blir jag jättejättetörstig. Samma som hungern, det bara smäller till så måstejag ha vatten, massor av vatten. Jag hinkar i mig flera glas på raken , vtvattnet svämmar över i mungiporna, jag bara fortsätter utan att ha någon möjlighet att stoppa mig själv.

Kluckandes går jag sedan upp för trappen och kryper till sängs för att ca 3 timmar senare vakna lika kissnödig som jag nyss var törstig. Men jag är så jäkla trött på natten (och på kvällen och på morgonen) så jag ligger där och drömmer kissdrömmar (antingen att jag kissar jättemycket, att jag dricker massor eller att jag badar och får vatten hällt över hela mig) och ”är på väg på toa” de gånger då jag vaknar till. Några timmar senare så pallrar jag mig tillslut ner för trappen och kissar i en evighet.

Ja det var min nya lilla vana.

Gröna äppleeeeen!

Jag: (kl 01:00 på natten): Zzzzzzz *sover nästan*
Jag: (kl 01:01 på natten): GRÖNA ÄPPLEN!!! *klarvaken*
Robert: Va???
Jag: Kan du åka och köpa Gröna äpplen? *panik i rösten*
Robert: Det är ju inget som är öppet nu?
Jag: Kan du inte åka till Sundsvall (6 mil) och se om något är öppet?

Dagen efter kom Robert till mig med ett grönt äpple och som tur var jag fortfarande sugen på det. Y kärlek Y

Mån om att va snygg

Jag tror väl aldrig förr att jag varit så innåt motiverad att raka benen, måla fransk manikyr, köpa läckra underkläder och styla mig som nu. Är det bara för man instiktivt känner på sig vad som komma skall?

När Robbans träningsbyxor blir för små för mig och kaftan/badrock är det enda som gäller. Då kanske man tänker skit samma och klipper naglarna korta och slutar sminka sig? Men just nu känns det som om jag kommer att bli jordens fräschaste gravida kvinna.

Oro, är jag verkligen på smällen?

Jag: Tänk om jag skulle gå in på toan och lägga av världens universumbrakskit och sen skulle magen vara helt platt.
Robert: Har du fisar i brösten också?

Märks det?

Har de märkt något på jobbet tro? Hoppas inte men mitt beteende kan ha orsakat viss förvirring. På plus/minussidan ser det ut så här:
+ Jag har hulkat med besked, MEN utanför kontoret...kanske har någon hört ute på parkeringen...tror dock inte det.
+ Jag har inte frösagt mig (något som skulle vara typiskt mig)
- Jag äter hela tiden...inte mycket med flera gånger under dagen äter jag frukt, skorpor...och går och knaprar på något
- Min mage är större och hela jag har liksom blivit lite...större.
+ Jag har haft ett gott humör!

Vecka 13

Värsta veckan...trodde att det skulle lugna ner sig nu. Men detta var en riktig pärs. Berättar senare om denna vecka.

Vecka 12

Magiska 3 månader...efter 3 månader ska ju risken för missfall minska dramatiskt. Men för mig är det verkligen ultraljudet som känns som det som får oron att släppa. VARFÖR ska det vara så himla lång tid kvar? Men 3 månader är givetvis bra det med! Det har gått så fort! Grattis Lilla-Må! Y

Vecka 11

Illamåendet börjar verkligen avta Puh! Jag har verkligen varit förskonad. Bara två veckors kraftigt illamående, men dett har jag rätt snabbt kunnat avvärja genom att äta + mina fantastiska armband.

Har stuckit i magen idag (mån)
Sura uppstötningar (tis)

Vecka 10

Jag har som vant mig att känna mig gravid. Jag kan fortfarande inte föreställa mig att det finns en liten miniperon där inne men själva grejen att vara gravid har jag börjat fatta. Jag känner mig tryggare nu eftersom de mystiska smärtorna, nya känslorna och illamåendet liksom har blivit naturligt och inget jag oroar mig för.

Jag är lite konfunderad av att ultraljudet inte är förrän vecka 19 – tänk om något är jättefel då? Vad gör man då? Jag skulle vilja kolla nu att allt är okej med min lilla inneboende. Har hosta så nu är det viktigt att äta efter klockan. Gravidhunger+hostatack=kväljningar som inte är av denna värld. Min starka modiga man blir rädd!

Vecka 9

Jag har värsta monsterhulkningarna för mig. Låter inte klokt. Som tur är har jag lyckats dölja det på jobbet. Helt klart värsta veckan vad gäller illamående. Jag är tvärhungrig ganska exakt varannan timme men är inte sugen på någonting alls eller något mycket specifikt. Som tur var går det bra att äta det mesta när jag väl kommer igång. Dock ej godis, kakor och liknande.

Andra mötet på Mödis, vecka 9
Idag på mötet med Mari-Anne fick jag ta blodprov, väga mig (54 kg...oj), mäta mig, samt tappa ur FLERA LITER blod (kändes det som). Alla tester jag fick reda på där såg finfina ut. Hon som tog sprutan sa att 3 före mig den dagen (jag var där 11:00) hade svimmat! Jag är alltid dönervis innan men sedan går det bra (bara jag inte tittar på sprutskrället). Innan vi gick skulle Mari-Anne känna på min mage för att se om fostret var en månad till (3 istället för 2), vi var lite osäkra. Jag fick en komplimang för min oerhörda fysik...

Mari-Anne: Hmmm…då ska vi se… *knådar och trycker*
Jag: Känner du något?
Mari-Anne: Nä…eller vänta…OJ! *gör en ojvilkenjättebebis-min*
Mari-Anne: Nä hä, det var bara din kraftiga bukmuskel

Jobbigt att mitt sixpack ska förvirra vår söta Barnmorska. Ha ha! ;)

Avslöjad!

Under min coachutbildning fick vi göra en övning i kroppsläsning. En i gruppen skulle gå fram och tillbaka i rummet och de andra skulle berätta vad de såg. Jag fick börja gå och de analyserade mig ingående. Kurskompis 1: Du går väldigt avslappnat och självsäkertKurskompis 2: Ja, men…det är något med armenKurskompis 1: Ja, precis du liksom håller uppe ena handen mot magenKurskompis 2: Ja och liksom håller på med koftan därKurskompis 1: Ja precis som du skyddar dig…Kurskompis 2: Ja som att handen inte hänge ri hop med resten av kroppenosv…Jag blev full i skratt eftersom jag verkligen inte var medveten om att min lilla hemlighet är så uppenbar…

Vecka 8

Ganska lik vecka 7...lite mer illamående i slutet på veckan än jag kännt förut. Haft lite magkramper och telefonterrat sjukrådgivningen (bästa stället att ringa!) i min oro. Är fortfarande uppsvälld och spänd i kroppen.

Vecka 7

Vi har nu berättat för hela min familj! Alla har blivit superglada! Pappa säger att han är nervös, mamma blir superrörd och brorsorna superstolta! J Dag och Saga (saga var den som fick berätta nyheten för sin familj) böev superglada! Saga sprang upp för trappen och skrek ”Katarina ska få en bebis”. Hon tror att det blir en tjej, detta hade även mamma drömt! Saga och Dag gjorde grattiskort till bebisen. När Dag använde en hel flska lim på ett kort och jag försökte få honom att sluta sa han ”Mäh..jag gör faktiskt ett kort till bääbiseen”...hi hiHar börjat träna...skivan Fit Mama ska hålla mig i snyggform hade jag tänkt. Promenader ska ju vara det bästa men trots täckbyxor så känns det lite riskabelt att vara ute så mycket med risk för urinvägsinfektion + halka just nu (det är glashalt!).

Utan att överdriva ser det ut som att jag är i 4:e månaden! Jag är nu i slutet på vecka sju. Om jag slappnar av så står magen rätt ut, jag får tänka mig för så att jag inte chockar någon eller avslöjar det på jobbet eller något!

Fysiska "men" just nu

Mår illa i princip hela tiden (sa på jobbet att jag trodde jag höll på bli magsjuk...en vit lögn)Är YR! Usch! Värre än illamåendet!Är konstant kissnödig och konstant törstig.Mår illa av lukter, är hungrig men ej sugen på något.Praise the lord för jag är totalt osugen på godis, snacka och andra onyttigheter, har istället blivit totalt förändrad och typ ”frukt är godis” och blir sugen på en morot eller en apelsin då och då. Håller båda tummarna att detta ska hålla i sig.

Vecka 6.

Nyårsafton. Funderade mig halt tokig på hur jag skulle lösa situationen med gästerna. Vad kan man säga liksom utan att avslöja sig? ”Nä, men jag gillar inte champagne”. Jo men visst, sure! Jag funderade på köra klassiken ”Jag äter penecelin” eller varför inte en fuling och fejka hela kvällen genom att omärkbart byta ut vinet mot alkoholfritt blask och champagenmot Pommac? Natten innan drömde jag att jag talade om det, det var så bra. Vi arrangerade charade och jag gjorde charaden: ”Jag har en bulle i ugnen” – så fattade alla och blev hyperglada för vår skull.

Sedan kom jag fram till att säga det till denna skara av nära och kära (min bror, svägerska, bästis+hennes kille). Tanken var att jag skulle säga typ: Jag:”Jag har en dålig nyhet, Jag kan tyvärr inte dricka champagnen ikväll” och sedan...Jag:”Sedan har jag en bra nyhet, jag är med barn!”

Men det blev typ:
Jag: ”Jag har en dålig nyhet..”
Jag: ”Jag kan inte dricka...”
Bästisens kille: ”Är du gravid?”
Jag: ”Ja”

Alla blev superglada och brorsan blev helt nipprig ”Skål för att jag ska bli morbror" sa han hela kvällen!

Vecka 5

Känner att mina boobs plötsligt går från b till c och samtidigt blir stenhårda. Robban tafsar lite och säger ”är det typ ben här?”. Robert köper gravtest åt mig (det är även han som helt bekymmeslöst köper mina tamponger, jag kan inte få ur mig att det inte är skämmigt...jättetöntig är jag). Hur som. På morgonen dagen efter inköpet smyger jag upp tidigt som sjutton och gör testet. Det var lite smått otydligt men värken i magen och den allmänna känslan sa mer än testet: Jag var gravid!

I typ 15 minuter struttade jag runt som en liten hoppetossa – livrädd, överlycklig, nervös och hyperglad. Gjorde gröt och skinkmackor till frukost och berättade för Robba. Han blev också superglad. Men man vågar inte riktigt vara glad än eftersom det är så tidigt.

Överraskning

Jag har en överraskning att berätta för dig. Överraskningen kan nu öppna och stänga sin mun, suga och svälja, gäspa och sträcka på hela kroppen, kan även snurra runt. Nyheten är ca 9 mm lång och väger ca 20-35 gram.

Skrivet vecka 4.